Den värsta dagen i mitt liv!!

Idag ska vi till sjukhuset med Emil och röntga och träffa Dr Ragnar! Så idag får vi veta hur mycket det skiljer på benen, ifall alla benen finns och förhoppningsvis vad de kan göra åt det. Men FAN vad jag är rädd. Det är nog inte rätt ord förresten, snarare vettskrämd...
Vad på BVC igår o pratade med Sara, och hon fick mig att inse hur mycket mina vänner betyder. Inte för att man glömt det, men tyvärr går ju tankarna mest åt det negativa hållet just nu!

Tänk om det går åt fanders på sjukhuset, vad fan gör man då??? Tänk om det blir det där värsta senariot som man har målat upp i sin sjuka hjärna. Att det inte finns varken knäskål eller vadben och att benet kommer att växa i snigelfart! Och vad händer om det blir massa operationer, ska man vara hemmamamma/hemmapappa hela grabbens uppväxt då och inte ha en krona över när det är den 1:e varje månad, eller ska man ha personlig assistent som ska ta hand om vårat barn??!! Och varför går det inte att sluta tänka på vad som kommer att hända istället för att bara njuta av att det är världens goaste bebis vi har fått?! För det är han ju, han är ju det gladaste barn jag stött på... Och tur är väl det!!

FAAAAAAN!!!!
/A